Ett brev
Mina barn är sjätte generationen som bor i Mellbystrand. Den här tavlan hänger hemma i mitt kök och symboliserar detta. Den första generationen som kom ut till Mellbystrand (hette då Åmotstrand) var år 1885. Då köpte Sven och Petronella stor del mark av norra Mellbystrand för inga pengar alls. Totalt värdelös mark egentligen, för det var bara sand, sand och åter sand. Många då var bönder och livnärde sig på att kunna bruka sin egen jord, men i sanden växte ingenting. Och de små åkerlapparna som de kämpade med var det mycket jobb med att hålla sanden borta.
Jag har alltid älskat att höra historier om hur det var förr i tiden. Historia intresserar mig mycket, och på denna sidan kommer ni kunna läsa om min släkthistoria. Om alla generationer, människor som levt och verkat i Mellbystrand.
Jag tänker ofta att jag skulle vilja skriva ett brev till mina gamla släktingar. Berätta för dem hur allting är nu, att deras "värdelösa" sand, där ingen ville bo, inte alls är värdelös, och idag uppskattar många att få bo nära havet.
Så istället för att kalla detta för en "blogg" så kallar jag det för "ett brev". Ett inlägg är ett brev, som jag hoppas når ut till alla er som är intresserade.
Massor med kärlek // Erika
Jag har alltid älskat att höra historier om hur det var förr i tiden. Historia intresserar mig mycket, och på denna sidan kommer ni kunna läsa om min släkthistoria. Om alla generationer, människor som levt och verkat i Mellbystrand.
Jag tänker ofta att jag skulle vilja skriva ett brev till mina gamla släktingar. Berätta för dem hur allting är nu, att deras "värdelösa" sand, där ingen ville bo, inte alls är värdelös, och idag uppskattar många att få bo nära havet.
Så istället för att kalla detta för en "blogg" så kallar jag det för "ett brev". Ett inlägg är ett brev, som jag hoppas når ut till alla er som är intresserade.
Massor med kärlek // Erika
